Jag har tryckt i mig ett helt paket Ben & Jerrys Halfbaked och mår sjukt illa. Ligger i soffan med finaste hunden och har varit rekordbrudig. Rosa mjukisar, melodifestival och Legally Blonde. Skyller på jobbhelg och hundvakt. Skulle gärna gå och lägga mig nu men jag har lovat att agera partychaffis åt mapa. Avresa om en och en halv timme. Vet inte hur jag ska hålla mig vaken. En liten powernap kanske vore något...

loving you makes life worth living

Jag har haft en fin kväll med min gamle vän Fridolf. Vi har poppat aerobic-musik och ätit chokladglass. Jag är ledig hela helgen. Lovely. Ska härja i Bålstad med Linkan och Becs. Kan inte bli annat än hysteriskt.

Ju mer jag tänker på Z desto argare blir jag. Efter tre timmar i telefon med min BFF är jag såklart vansinnig. Vi har ältat, undrat och vänt på allting fram och tillbaka men blir inte ett dugg klokare. Såklart.
He is just not that in to me är ett återkommande mönster i mitt liv och jag börjar bli rädd på riktigt. Jag har alltid varit rädd men aldrig feg. Nu är jag en fegis. En chickenshit som kastar in handduken utan diskussion. Jag vill inte ge honom chansen att dissa mig. Jag vill inte höra det en gång till. Jag är för feg. Det gör för ont, även om jag kanske inte heller är that in to him. Så jag skiter i det. Jag skiter i honom, men han vet inte om det. Fegis.

Jag grät på begravningen. Som fan. Det var befriande.

Jag ligger i sängen och önskar mig bort till vardagsrummet och söndags-Beck. Jag är kaputt. Jag orkar inte ens kliva upp och släpa mig bort till soffan. Skulle jag släcka lampan så skulle jag somna pronto. Jag vill hemskt gärna somna pronto, men jag måste ju borsta tänderna först.

Helgen har varit hektisk. Jag har större delen av tiden flyttat min etta till shurgard, pretty much all by my self. (Jag är med andra ord fortfarande usel på att be om hjälp, men en jävel på att flytta) Kört ett fruktansvärt bra spinningpass. Ätit tacomiddag hos Belladonna. Tyckt illa om Melodifestivalen. Dansat fuldans på Strand och pimplat vin på East. Dessutom har jag jobbat.

Utöver detta har jag sms-konverserat med Z och bestämt mig för att han kan fara och flyga. Igår var han för förkyld för att ses. Förkyld!? Jag tar ju livet av mig varje gång jag sover hos honom och hans äckliga jävla kattbaciller kryper ner i mina lungor och täpper till allt vad luftvägar heter. Och vi ska inte tala om mina ögon. Röda, svullna, kliande, stackars ögon. Men nej. Var förkyld bara. Och sug min...

I morgon ska jag på min morfars begravning. Jag känner fortfarande inget men det kanske kommer.

Who's your valentine?

a monkey needs to dance and so do you

Ledig fredag. Flyttfredag. Fyra trappor upp och ned, ingen hiss, kånka jävla massa kartonger och en och annan möbel-fredag. Flytta tvättmaskinshelvete-fredag. Skitpepp. Not. Det här kommer ge mig ännu mer brutal träningsvärk. Min stackars kropp orkar inte mer. Jag behöver vila.

Ikväll blir det häng med sis och Vic på Strand. Moneybrother spelar skivor och Johnossi står på scen. Sweet.

Johnossi - Man must dance

Nu känns allt grått och trist igen. Jävla vardag. Jag är inte bara allergisk mot katter, jag är allergisk mot vardagar också. Jag hatar mönster men är hopplöst beroende av rutiner. Jag antar att det är det som kallas för moment 22.
Jag instruerar för mycket, masserar in en del svarta pengar. Sover gärna bort min lediga tid. Lever på ostmackor och godis. Inte den optimala livsstilen det vill säga. Jag är så trött på mig själv. Men snyggare och mer vältränad än på länge. Mycket märkligt, men alltid nått.

Jag har varit väldigt obloggig hela veckan. Har inte hänt särskilt mycket. Kom över ett gäng biobiljetter och bjöd mina vänner på bio, i två omgångar. Mycket mysigt och en giltig anledning att frossa godis. Sprang dessutom på min gamla klasskamrat Karolina Korv, det var upplyftande. Som så många gånger förr utbyttes "vi kan väl ta en fika nån gång?!" men den här gången menade jag det och hoppas det blir av. Karolina Korv är en tjej man blir glad av.

Jag har pepprats med info om resan och kan ärligt talat säga att magfjärilarna börjar göra sig till känna. 10 dagars utbildning med Sveriges instruktörselit sätter press och hetsar mina prestationsdemoner. Jag har lite mer än en månad på mig och banne mig ska jag vara förberedd. No more faking!

I helgen blir det mer träning och en hell of a personalfest när Sveriges största gymkedja slår klackarna i taket. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Hoppas lite på Z men börjar tröttna. Det går så långsamt och jag drar ju snart. Dålig kombo.