I'm leaving on a jetplane

Ungefär så klent det kan bli. Jag tror Dumbo var den första filmen jag grät till. I'm leaving on a jetplane om sju timmar. Vi får se hur det går med bloggandet. Det finns ju en "reseblogg" men den länkar jag inte här. Det är något helt annat. Well. Bonsoir.

and i'll fly with you

För tredje gången i mitt liv kände jag det. Njut nu för i helvete, det här är en känsla du kommer kunna plocka fram när det tryter.

Första gången var i vintras, när jag ensam promenerande på en strand i Thai. Andra gången stod jag i skidliften bredvid mamma, med vårsolen i ögonen. Tredje gången var ikväll, på ett dansgolv omgiven av underbara vänner. Jag tog ett djupt andetag och öppnade mitt hjärta.

Jag tror det är en konst. Att kunna stanna upp ett ögonblick och njuta lite extra, bara för att kunna plocka fram den känslan igen senare.

Last night out. Fantastiska, ljuvliga Stockholm.

Om jag skulle summera mitt hjärtas stad med en låt, så skulle det utan tvekan bli denna. Den är inte bäst, men den ger mig minnen och ståpäls. Jag kan inte så still, alltid kärlek.

why don't you give love?

Jag vill bli skitfull i helgen.

Shout out louds - Tonight I have to leave it
- Jag tröttnar aldrig på den här, men jag saknar Muttos popdans.

i can't get no sleep

Fördelen med att bo tre trappor upp utan hiss är att det bara är en trappa upp till vinden. Lägenheten är tom, möblerna isärplockade a la Ikea och mitt hål i väggen till vindsförråd är proppfyllt till bristningsgränsen.
Att bära ner resten, kläderkläderkläder, badrumsjox, blommor, ett bord och diverse prylar var ingen lek. Jag undrade var alla mina vänner höll hus, varför jag är så kass på att be om hjälp. Pucko. Det tog mig nio vändor. Nio vändor gånger 56 trappsteg. Heja.
En hyffsat proppfull kombi senare sitter jag i mammas soffa och försöker komma till ro. Jag har inte sovit på en vecka. Resfeber kallas det och det slår ut mig fullständigt. Jag är konstant trött, matt och hungrig. Uppsvälld som en vattenmelon. Skjut mig, eller åtminstonde fast forward till måndag!

Faithless - Insomnia - lite corny kanske men en klassiker!

I haven’t told you yet but I’m gonna be with you

Sex dagar till avfärd och jag hetsstrutsar som aldrig förr. Dygnsrytm existerar inte. Har kört på tabletter men effekten slår fel, jag sover djupt och drömlöst när jag väl sover men att somna in är ett projekt.
Vaknade klockan ett idag. Hade ställt klockan på elva men det sket den blanka fan i. Halv två skulle fröken vara hos doktorn. Jag övervägde att, liksom klockan, skita i allt men tog ett vuxet beslut och befann mig tjugo minuter senare på Akademiska sjukhuset. Ja, tio minuter för tidigt. Typiskt mig. Kan inte ens försova mig ordentligt.
Jag fick mina recept och intyg av en läkare med vårta på näsan. Det fanns inte så mycket att säga, dåliga värden som vanligt. Ja jo. Så går det när body and mind inte vill samarbeta.

Har tagit första spadtaget och packat ner fyra matskålar och nån tallrik. Sen tröttnade jag. I morgon kommer mamma och jag vet att jag kommer smälla av på alla sätt och vis men jag är ack så tacksam för att hon finns.

Nu har jag snart fått ner hela SATC-filmen och ska frossa i brudighet tills jag somnar, opreparerad denna gång.

Hello Saferide - 2006
(kanske världens gladaste depplåt.. i lovelovelove)

snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor

Jag fick en blomsterkvast och ett presentkort som tack för en kort men hyffsat trogen ica-tjänst. Jobbar iofs sista dagen i morgon men då är inte chefen där. Tårtkalas var det också. Jag blev rörd. På gränsen till blöt i ögat. Ett ålderstecken som heter duga. Fint var det. Jag är poppis. Tror inte H fått några blommor, fast hon slutar samtidigt som jag.
Jag är bästaste snabbköpskassörskan ever. Det du!

Snabbköpskassörskan (två olika kunder har faktiskt sjungit den för mig.. what can I say?)

i'm good i'm gone

Har after workat trots ledig dag. Blev ivägskålad med buller och bång. Ljuvligt. Visst kommer jag sakna Uppsala. Mest cyklandet tror jag. White horse är mig trogen och även fast den kommer hänga med hem till storstan så vet jag att den kommer rulla betydligt mer sällan.
Varför cyklar vi inte i Stockholm?

Lykke Li stod för sommarens bästa konsert.

soon I'll be gone

Syster var i Göteborg. Jag stog i bankomatkön vid Stureplan. Jag tryckte mobilen tätt mot örat och kände hur dom små hårstråna på armarna reste sig. Gitarrsolo och en vrålande publik och jag hade gjort vad som helst för att få trängas där med henne framför en scen. Men istället trängdes jag med bratsen, fjortisarna och turkarna. Jag blev full på fishermen och dansade sönder mina loppisskor till mainstreampop och tuggummidisco. En lyckad kväll på det stora hela. Men jag hade hellre varit i Göteborg framför en scen med ett band som hade tagit mig tillbaka till tonårsångest och gett mig ett par schyssta musikorgasmer.

C finns inte mer. Nu vet vi det.

Tonårsångest!

warwick avenue

Fuck it. Inget Sthlm i höst. USA om femton dagar. Lev och låta dö. Drömma och glömma. Nya intryck, tankebanor och önskningar. Sommaren kom och gick, inte en av de bättre. Tvärtom. Jag får inte utlopp för varken tankar eller känslor och jag inväntar en explosion, försöker framkalla den. Jag behöver explodera, ventilera.

All the days spent together, I wished for better,
But I didn't want the train to come.
Now it's departed,
I'm broken hearted, seems like we never started.
All the days spent together, when I wished for better,
And I didn't want the train to come

You think you're loving but you don't love me.
I want to be free, baby you've hurt me.
You don't love me,
I want to be free,
Baby you've hurt me.