When it hurt so bad, why does it feel so good?

Förvirringen är total. Vet inte om mina känslor är äkta eller bara ett inbillat kaos. Jag bestämmer mig för nummer två. Only fools rush in. Jag är okär. Så det så.

Jävla apa. Jävla, jävla, jävla apa!

Bloggen är död. Jag är upptagen med att leva livet. Återkommer en annan dag.

if you seek amy

Det kan faktiskt vara så att mina dagar som komplett emo är över. Jag är lite smått förälskad i Brittans (!!!) nya. If you seek Amy. Kan vara för att undermeningen är fantastiskt kul men jag tror nog att jag tycker den är bra. Herregud.

Hajar du? ;)

Min usla vecka är glömd. Jag har det för jävla bra. Lite för bra. Träning, härliga människor, god mat och massa massa sol. Jag är så nöjd.

Det har varit en riktigt kass vecka. På alla jävla sätt. Nu är det bättre. Jag är hyffsat uppstyrd. Syster är hemma från sjukhuset. Väskan är snart packad och i morgon åker jag till Mallorca. Ciao!

Nej, det gick inte alls. Jag kom inte upp. Därför har jag haft hjärtat i halsgruppen hela dagen. En ruskigt oskön känsla. Hämtade telefonen, jobbade lite, klippte mig, sov middag, jobbade lite till och hälsade på syster på sjukhuset. Nu ligger jag utslagen i soffan och tänker på alla borden. Leta reda på passet är ett must do innan jag går och lägger mig.

Har ni sett Popcirkus? Massa bra artister som spelar på Debaser Medis varje onsdag. Dessvärre är det fruktansvärt dåligt marknadsfört så publiken är gles. Tråkigt och jättekonstigt. Jag ska gå när Lykke Li och The Sounds spelar.

Jag lyckades överkomma alla nejkänslor och göra något hyffsat av dagen. To do-listan är lite kortare. Dock lyckades jag med bedriften att glömma mobilen på J&J och nu känner jag mig helt handikappad. Hur jag ska komma upp halv sex i morgon bitti är ett stort frågetecken. Mamma och pappa har någon high tec-pryl bredvid sängen men jag är tveksam om jag kommer lyckas ställa in den rätt så jag kommer upp i tid till morgonyogan. Helvete.

Jag är hysteriskt trött. Har massa vill inte-känslor att tampas med men det är bara att släpa sig iväg. Work work.

Moneybrother spelar på The Press Club i april. Sacramentos enda vettiga klubb. Tänk om han spelat när jag var där. Tänk om.

Det är mycket nu. För mycket. Jag borde peppa inför resan men jag kan inte tänka klart. Syrran ligger på sjukhus. Mamma är orolig i Thailand vilket resulterar i samtal från hela släkten. Jag har mycket jobb, hund och dessutom massa massa förberedelser. Orkar inte. Kör strutsen. Så blir det.

Min mamma sa häromveckan att jag har fått en fin liten rumpa. "Nu är det liksom en stjärt, du har ju alltid haft ett arsle." Hon kan konsten att uttrycka sig min mor. Jag tyckte det var kul.

Nu har hon och pappa åkt till Thailand så kommande vecka är jag hundägare fulltime. Det blir mys men meck. Och nästa helg åker jag till Mallis. Mycket nu.

Tankens kraft funkade inte riktigt. Det är väl fusk med copy and paste. Men i morgon så. Nya friska tag och massor att göra.

Tiden går fort. Ni vet att jag åker snart. Passa på nu kids. Vi måste umgås. Jag är skitnervös. Det är klart jag vill det här. Men vill jag verkligen det här? Cold feet och allt det där ni vet. Sju månader. SJU MÅNADER. Lova att ni kommer att sakna mig. Gråt lite också. Snälla.

Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk. Jag är frisk.

Tankens kraft ni vet.

Fuck förkylningar och lågkonja! Jag gick och köpte mig en ny dator idag och visst mår jag lite bättre.

"Den som säger att lycka inte kan köpas för pengar, vet inte var man handlar."

Jag är döende. But aren't we all? Jag känner mig alltid ynklig som en fågelunge när jag är sjuk. Redo att skriva avskedsbrev och bestämma färg på kistan osv. Så illa är det inte. En släng av feber och förkylning dör man inte av. Det är andra dagen i soffan och jag fick nog. Tog en sväng på centrum och tröstshoppade lite. Det blev lite nya träningkläder, ett måste och ett nödvändigt ont som dessutom räknas som arbetskläder. Vilket i sig är lite ironiskt eftersom jag är långt ifrån arbetsför för tillfället. Anyhow. Det känns lite bättre nu. Jag har fått i mig en Brämhults Smoothie och jag känner hur vitaminerna slår ut bacillerna en efter en. Typ.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan igen med ett glas nyponsoppa och glo på nån meningslös serie.

Vi kan väl ta en fika nån gång?

"A "fika" is a Swedish word for an ambiguous meeting that may or may not be a date, or better explained as a non-date, or a date that is pretending-not-to-be-a-date.
It is also worth mentioning that one can also have a fika with a friend, colleague, family member, or neighbor. Hence the ambiguity of the whole affair.

During this "fika" Swedish non-date, things are a little stilted and awkward as both parties pretend that nothing happened last Saturday night, and politely and awkwardly ask questions about the other person, usually beginning with "Where do you live?," descending into a discussion about the difficulty and frustration of the Stockholm housing market, and complaining that you have had to move seven times in the course of six months.

At the end of this date pretending not to be a date, give each other an awkward hug, or possibly a handshake, ended with the statement, "Vi hörs!" or "Hoppas vi ses snart!" ("I'll talk to you soon." or "Hope we see each other soon!")
Spend the entire next week pondering over who should make the next move. A WORD OF WARNING: It is not assumed here that the guy will take the lead. More likely, the opposite is expected. If the Swedish guy is brave enough open his mouth and say something at all during this date, he may feel that it is now the girl's turn to put herself out on a limb.

Spend many more hours analyzing your feeble attempts at text message"flirting," agonizing over whether you should or should not use the word "mysig" (cozy) or "trevlig" (nice), fearing the former may be too much, and the latter may not be enough. Once again, enlist the help of your friends."

dom andra dom har ingen chans

Försökte vara hipp och nätshoppa lite sommarkläder men det krävdes tydligen diverse förkunskaper i raketforskning för att få hem prylarna. Kanske inte då, men min kod funkar inte så det blir inget impulsande för mig. Hopplöst. Jag som ville somna med en skön shoppingkick i kroppen. Får väl kirra det i morgon. Lägga till det till to do-listan, strax efter ringa Länsförsäkringar och Vattenfall. Jag borde gjort det för länge sen men jag hatar att ringa sådana samtal. Det mesta kommer före, till och med att vika tvätt och dammsuga under dörrmattan, men framför allt Facebook och bloggläsning. Det kallas felprioriteringar, helt klart.

Helgen blev i det lugnaste laget. Lite träning, endel jobb och massa glass.
I morgon blir det kanske en måndagsöl (fast cider) med BFF och finastina. Det är Sunkit på Bröderna Olsson och vi har länge pratat om att gå dit, så vi borde slå slag i saken. Vem kan säga nej till Canelloni Macaroni och Mannen i Mustaschen? Not me.

Thore Callmars Orkester - Mannen i Mustaschen - i know you love it!

Jag har tryckt i mig ett helt paket Ben & Jerrys Halfbaked och mår sjukt illa. Ligger i soffan med finaste hunden och har varit rekordbrudig. Rosa mjukisar, melodifestival och Legally Blonde. Skyller på jobbhelg och hundvakt. Skulle gärna gå och lägga mig nu men jag har lovat att agera partychaffis åt mapa. Avresa om en och en halv timme. Vet inte hur jag ska hålla mig vaken. En liten powernap kanske vore något...

loving you makes life worth living

Jag har haft en fin kväll med min gamle vän Fridolf. Vi har poppat aerobic-musik och ätit chokladglass. Jag är ledig hela helgen. Lovely. Ska härja i Bålstad med Linkan och Becs. Kan inte bli annat än hysteriskt.

Ju mer jag tänker på Z desto argare blir jag. Efter tre timmar i telefon med min BFF är jag såklart vansinnig. Vi har ältat, undrat och vänt på allting fram och tillbaka men blir inte ett dugg klokare. Såklart.
He is just not that in to me är ett återkommande mönster i mitt liv och jag börjar bli rädd på riktigt. Jag har alltid varit rädd men aldrig feg. Nu är jag en fegis. En chickenshit som kastar in handduken utan diskussion. Jag vill inte ge honom chansen att dissa mig. Jag vill inte höra det en gång till. Jag är för feg. Det gör för ont, även om jag kanske inte heller är that in to him. Så jag skiter i det. Jag skiter i honom, men han vet inte om det. Fegis.

Jag grät på begravningen. Som fan. Det var befriande.

Jag ligger i sängen och önskar mig bort till vardagsrummet och söndags-Beck. Jag är kaputt. Jag orkar inte ens kliva upp och släpa mig bort till soffan. Skulle jag släcka lampan så skulle jag somna pronto. Jag vill hemskt gärna somna pronto, men jag måste ju borsta tänderna först.

Helgen har varit hektisk. Jag har större delen av tiden flyttat min etta till shurgard, pretty much all by my self. (Jag är med andra ord fortfarande usel på att be om hjälp, men en jävel på att flytta) Kört ett fruktansvärt bra spinningpass. Ätit tacomiddag hos Belladonna. Tyckt illa om Melodifestivalen. Dansat fuldans på Strand och pimplat vin på East. Dessutom har jag jobbat.

Utöver detta har jag sms-konverserat med Z och bestämt mig för att han kan fara och flyga. Igår var han för förkyld för att ses. Förkyld!? Jag tar ju livet av mig varje gång jag sover hos honom och hans äckliga jävla kattbaciller kryper ner i mina lungor och täpper till allt vad luftvägar heter. Och vi ska inte tala om mina ögon. Röda, svullna, kliande, stackars ögon. Men nej. Var förkyld bara. Och sug min...

I morgon ska jag på min morfars begravning. Jag känner fortfarande inget men det kanske kommer.

Who's your valentine?

a monkey needs to dance and so do you

Ledig fredag. Flyttfredag. Fyra trappor upp och ned, ingen hiss, kånka jävla massa kartonger och en och annan möbel-fredag. Flytta tvättmaskinshelvete-fredag. Skitpepp. Not. Det här kommer ge mig ännu mer brutal träningsvärk. Min stackars kropp orkar inte mer. Jag behöver vila.

Ikväll blir det häng med sis och Vic på Strand. Moneybrother spelar skivor och Johnossi står på scen. Sweet.

Johnossi - Man must dance

Nu känns allt grått och trist igen. Jävla vardag. Jag är inte bara allergisk mot katter, jag är allergisk mot vardagar också. Jag hatar mönster men är hopplöst beroende av rutiner. Jag antar att det är det som kallas för moment 22.
Jag instruerar för mycket, masserar in en del svarta pengar. Sover gärna bort min lediga tid. Lever på ostmackor och godis. Inte den optimala livsstilen det vill säga. Jag är så trött på mig själv. Men snyggare och mer vältränad än på länge. Mycket märkligt, men alltid nått.

Jag har varit väldigt obloggig hela veckan. Har inte hänt särskilt mycket. Kom över ett gäng biobiljetter och bjöd mina vänner på bio, i två omgångar. Mycket mysigt och en giltig anledning att frossa godis. Sprang dessutom på min gamla klasskamrat Karolina Korv, det var upplyftande. Som så många gånger förr utbyttes "vi kan väl ta en fika nån gång?!" men den här gången menade jag det och hoppas det blir av. Karolina Korv är en tjej man blir glad av.

Jag har pepprats med info om resan och kan ärligt talat säga att magfjärilarna börjar göra sig till känna. 10 dagars utbildning med Sveriges instruktörselit sätter press och hetsar mina prestationsdemoner. Jag har lite mer än en månad på mig och banne mig ska jag vara förberedd. No more faking!

I helgen blir det mer träning och en hell of a personalfest när Sveriges största gymkedja slår klackarna i taket. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Hoppas lite på Z men börjar tröttna. Det går så långsamt och jag drar ju snart. Dålig kombo.

Jag är trött på världens skönaste sätt. Jag har haft en fantastisk dag. Jag har dansat, dansat, dansat. Det är ljuvligt. Det är frihet. När dansen tar över och prestationsångesten falnar blir det som meditation. I huvudet finns bara plats för nästa rörelse, musikens taktslag rusar i blodet och kroppen spränger gränser utan tvekan. Jag har svettats och skrattat, varenda muskel i kroppen värker men jag längtar till i morgon då det är dags för nya tag.

Kroppen är ett fantastiskt verktyg. Jag önskar att jag kunde komma ihåg det jämt!

Det blev Turkiet. Såklart. Men jag är inte ledsen för det. Jag ser fram emot att få mina fördomar dementerade eller bekräftade. Min första tanke var att färga håret mörkt. Allt för att slippa bli avklädd med blicken av alla dessa håriga män. Men det ska jag inte. Jag ska ge Turkiet en ärlig chans. På riktigt. Jag ska gå på turkiskt bad och göra sånt man gör i Turkiet. (Jag måste bara forska lite mer på vad det innebär..) Men jag längtar. Jag vill åka nu nu nu.

I helgen blir det Nike för hela slanten. Fröken ska skaka rumpa som aldrig förr. Härliga tider. Pole dancing, smaka på det!

Jävla skit. Jag har -73 kronor på kontot och i morgon ska lånen dras. Jag måste alltså be pappa om pengar. Jag hatar att be pappa om pengar. Jag hugger hellre av mig armen än ber pappa om pengar.

Pappa jag behöver låna pengar.

Nu känner jag mig sådär allmänt förvirrad igen. Lite mer som mitt vanliga jag alltså. Jag har kommit helt ur spår den här veckan. Det är bara att bita ihop och köra alla klasser som vanligt, men när som helst kommer näringsbristen slå till och jag kommer sitta och grina med munsår och stripigt hår. Måste äta mat.

Styrde upp en ordentlig försäkring så jag bombsäkert kan åka iväg i vår. Jag fick ett melt down igår när jag fick ett mail om att sjuklingar som jag kan ha problem med att få försäkring men nu är det kirrat.
I morgon eller på fredag får jag veta destination. Jag vet inte vad jag hoppas på, men inte Turkiet eller Cypern. Endast grundat på fördomar och gamla flammor.

Nu ska jag roa mig med Samantha Who. Night.

I sleep with windows open, I sleep with eyes wide

"Hej Sofia, Förstår att du är otålig och vill veta om du får resa ut till sommaren och i så fall vart."

Inte riktigt vad jag ville höra. Helt plötsligt är allt osäkert. Inte okej.

Ja, lördagkvällen blev lyckad. Söderhäng och hångel. Jag vaknade med rödsprängda ögon och kattallergi i söndags. Hade hellre träffat en kille med barn än med katt men nu är det som det är.

Veckan blir relativt lugn. Mina PT-kunder har åkt till Thailand och jag får inte ta på mig fler eftersom jag ska sluta. Fab för en slacker som jag.
På träningsfronten blir det dock hysteri. Konvent i helgen och squash på torsdag, plus mina fem fasta klasser = 13 timmar träning. Jag kommer vara paj på söndag kväll.

Annars hoppas jag mest på mys. Och att katten trillar av pinn.

Jag är så jävla pepp för kvällen!

min dröm är din

Jag ligger i soffan och lyssnar på Kent. Det känns lite lite när jag lyssnar på Kent. Jag blir så där skönt sorgsen och det värker i bröstet. Fullständigt och komplett emo, jag vet. Men jag har accepterat att jag har en välutvecklad emo-gen och det är dags att ni gör det också (H och Vic!)

Jag har mailkonverserat med C. Därav behovet av självömkan och destruktiv sorg i bröstet. Jag saknar honom. Jag har hävdat motsatsen men det var bara lögn och självförsvar. Och nu saknar jag honom ännu mer.

Kent - Kevlarsjäl

Jag har haft en grym dag. Min kund ringde och bokade av tio minuter innan avtalad tid, vilket inte är okej men skitsamma, jag får pröjs i alla fall. Var sysslolös på jobbet hela förmiddagen så jag utnämnde mig själv till proffsfikare och stämningshöjare. Har druckit mängder med kaffe och diskuterat allt från framtidsångest till personlig utveckling. Det var kul. Det finns många bra människor på mitt jobb och jag fick en känsla av vad jag kanske kan tänka mig att jobba med när jag blir stor.
Min sista PT-kund var ljuvlig. Jag ger honom energi och han ger det dubbla tillbaka. Jag älskar sånt. Det växer jag av.

Ikväll är jag ledig och det är så skönt. Inga ångestmoln i sikte. Jag har inga borden eller måsten. Hurra. Dessutom är det budgivning på min lägenhet. Och jag har sovmorgon i morgon. Sweet lord hallelujah.

Idag har jag inte fått någonting gjort och det är riktigt illa. Har en kostrådgivning i morgon och är helt jävla oförberedd. Jag är hopplös! Kass på riktigt!
Fake it 'til you make it börjar bli lite väl uttjatat och det kan inte gå bra varje gång. Jag är livrädd att nån ska komma på hur fake jag faktiskt är. Jag kan egentligen ingenting, jag låtsas bara. Sorry.

Håll tummarna att jag får fågelinfluensan eller liknande i natt så jag slipper. Alternativt att det går bra ändå. Håll hårt som fan hur som helst!

Tänk att få ha en sån där dag när man vaknar av sig själv, somnar om hur länge man vill och gör ingenting på hela jävla dagen. Jag har cravings efter en sån dag. Mjukisar i soffan och Day's of our lives.

11 dagar kvar tills jag får göra ingenting.

Nej, det blev ingen dejt och jag är cranky as hell. Handboll och middag med brorsan gick före. Jävligt onöjd. Jag har haft en dålig dag och har pms upp över öronen. Heja. Söndagar är som sämst när man jobbat helg.

Jag känner inte ens för att tröstäta. Helvete.

Förut bodde det ett getingbo i mitt huvud. Det surrade konstant och tankarna flög okontrollerat huller om buller. Nu är det helt plötsligt tyst. Getingarna har flugit ut och tagit kaoset med sig. Jag vet inte vad som är värst, surrandet eller tystnaden. Kaoset eller tomheten.
Jag känner mig avtrubbad och likgiltig, har svårt att ta in allt som händer.
Ändå så har jag huvudet långt över vattenytan, skrattar och är glad allt som oftast. Jag gör roliga saker och dom tråkiga sakerna är inte lika tråkiga längre.

Det kanske är så här det ska vara. Bortdomnat. Normalt. Lagom. Mellanmjölk.

Ikväll har jag spelat rockband med mina nya och snart före detta arbetskamrater. Jag sjöng alla låtar. Det var kul. Snart ska jag på begravning men i morgon ska jag på dejt. Det svänger.

Good night my friends. Bon nuit.

Min morfar dog idag. Jag försöker smälta det, känna något, men det gör jag inte. Jag är typ död inombords. Förut kände jag alldeles för mycket, så jag fick piller... nu känner jag ingenting längre. Men lite ledsen är jag. Tror jag. Jag känner inte igen mig själv, mycket förvirrande.

Jag vill inte jobba i helgen. Jag vill bara mysa.

Jag är helt slut som artist. Veckan är inte ens över och jag känner mig utbränd. Hysteriskt tempo för en notorisk slacker. Hur ska det här gå egentligen?! Tacka fan för att jag ska dra iväg igen. Skulle aldrig orka mig igenom det här om jag inte visste att det tog slut nån gång.

Får veta i morgon eller i början på nästa veckan vart jag ska ta vägen. Spännande.

Det jobbigaste blir att säga upp mig på mitt nya jobb där jag av någon anledning blivit hysteriskt poppis. They love me och vill ha mig där jämt. Trist för er, för jag drar snart. Men jag har inte sagt nåt än.. jag skjuter på det in i det sista. Min populäritet kommer ju sjunka fort som attan. Usch. Jag hatar att säga upp mig. Stämningen blir alltid så spänd efteråt.

Nu ska jag lägga mig i soffan med en skål gulasch.

Ciao

Jag fryser, mår illa och har ont i hela kroppen. Det skulle kunna vara influensan men det är bara klassisk nervositet och träningsvärk. Jag har ingen lust alls att åka iväg och axla PT-rollen för första gången, bye bye PT-oskulden.
Jag vet att det kommer gå bra men jag har en gigantisk klump i magen ändå. Jag brukar inte bli nervös, vet inte hur jag ska hantera det. Grottmänniskan i mig vill fly, alternativt spela död under närmaste täcke men det går ju inte. Det är bara att pallra sig iväg. Korsa fingrar och håll tummar, nu kör vi!

I was drunk as a skunk

Jag är helt slut. Funderar seriöst på att gå å lägga mig. Kickstartade terminen med två pass, jag kommer förmodligen ha ont ont ont i kroppen i morgon, fjösa går bara inte.
Min första PT-kund ringde idag. Vi har PT-dejt i morgon. Gissa hur förberedd jag är. Jag borde göra upplägg, träningsplanering och övningar (plus alternativa övningar). Men jag orkar inte tänka. Jag ska krypa ner i sängen med en bok istället.

Har jag sagt att "fake it 'til you make it" är mitt motto i livet. Då behöver man aldrig förbereda sig. Skitbra. Typ.

Jag vet att julen är tvärslut. Men jag kan inte sluta lyssna på den här:
The Hives & Cyndi Lauper - A Christmas Duel

Jag önskar mig lite känsla för planering. Jag är hopplös när det gäller sånt. Det är tamejfan alltid kvällen före, eller som nu, två timmar före. Inte okej. Har ett pass om två timmar å jag har inte satt rörelserna. Okej att jag är bra, men så bra är jag inte att jag kan fejka ihop en klass bara på känsla. Det blir aldrig riktigt bra. Ångest. Styr upp mig!

shining through

Jag plockade vuxenpoäng igår genom att gå hem i tid. Första gången någonsin fröken går hem först av alla. Världsklass. Jag håller mig alltså fortfarande på mattan, trots diverse helrör och fritt fram för spritfrosseri. Kvällen var kul men huvudnumret uteblev och jag skulle blåljuga om jag påstod att jag inte blev besviken.

Alla pikar mig om mina magfjärilar. Det är tydligen gulligull att isdrottningen återigen har börjat smälta. Jag tycker det är skitjobbigt. Fegskiten i mig vill hellre fortsätta frysa och sörja förlorade kärlekar, inte fylla på med nya. Jag är så jävla skraj.

Ane Brun - True Colours

Klart jag fick jobbet.

breaking it up before it's on

Jag sitter i skiten. Ni vet det där vidriga tillståndet med fjärilar i magen och hjärtstillestånd på grund av uteblivna sms. Jag har precis andats ut för första gången på 24 timmar. Ja, mobilen plingade precis å han svarade tillslut. Ibland är jag för jävla brudig.

Lykke Li (Familjen remix) - Breaking it up

outside the words

Idag har jag rört på mig. Kors in the fucking tak, men vad gör man inte för pengar? Fröken PT kommer få en tung start om hon inte brassar på med träningen pronto. Nästa vecka börjar slitet, minst fyra klasser i veckan. Heja. Konditionen är som bortblåst och nån muskel har jag inte sett på länge. Hur blev det så här? Hyggligt slimmad men endast genom självsvält. Bra där kostrådgivarn. Motivera mera!

I morgon fyller syster 21, happy b-day! Just for you:

Annie Lennox - No more I love you's

if you don't want me set me free

På fredag ska jag på arbetsintervju. Jag har varit toktaggad fram tills just nu. Jag vill ju alltid bort och bortomlands är just var det här jobbet är. Det kan bli jättekul, varmt och skönt. Start i april, mål i november. Perfekt.

Men.

Nu vet jag inte längre. Kanske dags att komma på plats, etablera sig lite på marknaden och sluta fly. Jag har en fullspäckad jobbvår och jag hatar att sätta folk på pottkanten. Det är precis vad man gör när man drar mitt i terminen.

Jag blir tokig. Alla dessa beslut som ska tas.

The Clash - Should I stay or should I go

give me some light

Det här med fjärilar i magen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag äter glass och lyssnar på deppmusik och hoppas att dom ska ligga still. Lite kul är det, men mest läskigt.

The Verve - Sit and wonder

...

Man skulle kunna tro att fröken skulle vara trött när hon ramlar in så här strax innan sju, årets första morgon, men så är icke fallet. Nykter dessutom, bör tilläggas. Jag höll mig på mattan, relativt. Lite vitt vin har jag fått i mig men jag är ju faktiskt vid medvetande, alltså typ nykter.

Nyårsfirandet började lite tamt med att Carro och jag bjöd in oss på middag hos mina föräldrar. Det var trivsamt, jag drack ramlösa och blev proppmätt.
Lite piff och lull-lull senare var vi på fest på söder. En sån där fest som i början känns trevlig men ljummen och som senare blir ett hejdundrande party. Det blev en hel del dans men eftersom fröken höll sig på mattan blev det mest soffmys och intressanta diskussioner med en Z från Fredhäll.
Jag har kramp i skrattmusklerna och kommer somna med ett léende på läpparna.

Det är så året börjar.

För övrigt tappade jag rösten strax efter tolvslaget. Jag såg raketerna från Västerbron (raketer är btw ett väldigt överskattat fenomen) och kysste Carro på tolvslaget. Ganska oromantiskt men ändå.

Gott 2009!