Jag ligger i soffan och lyssnar på Kent. Det känns lite lite när jag lyssnar på Kent. Jag blir så där skönt sorgsen och det värker i bröstet. Fullständigt och komplett emo, jag vet. Men jag har accepterat att jag har en välutvecklad emo-gen och det är dags att ni gör det också (H och Vic!)
Jag har mailkonverserat med C. Därav behovet av självömkan och destruktiv sorg i bröstet. Jag saknar honom. Jag har hävdat motsatsen men det var bara lögn och självförsvar. Och nu saknar jag honom ännu mer.
Kent - Kevlarsjäl
5 kommentarer:
NEVER!!!
nej just det..för snygg för emo! haha
Så länge ni inte har utseendet som en tvättäkta emo har.Så är det väl OK.
<3 pandalooken!
lilla gumman....
Skicka en kommentar