Jag är trött på världens skönaste sätt. Jag har haft en fantastisk dag. Jag har dansat, dansat, dansat. Det är ljuvligt. Det är frihet. När dansen tar över och prestationsångesten falnar blir det som meditation. I huvudet finns bara plats för nästa rörelse, musikens taktslag rusar i blodet och kroppen spränger gränser utan tvekan. Jag har svettats och skrattat, varenda muskel i kroppen värker men jag längtar till i morgon då det är dags för nya tag.

Kroppen är ett fantastiskt verktyg. Jag önskar att jag kunde komma ihåg det jämt!

Det blev Turkiet. Såklart. Men jag är inte ledsen för det. Jag ser fram emot att få mina fördomar dementerade eller bekräftade. Min första tanke var att färga håret mörkt. Allt för att slippa bli avklädd med blicken av alla dessa håriga män. Men det ska jag inte. Jag ska ge Turkiet en ärlig chans. På riktigt. Jag ska gå på turkiskt bad och göra sånt man gör i Turkiet. (Jag måste bara forska lite mer på vad det innebär..) Men jag längtar. Jag vill åka nu nu nu.

I helgen blir det Nike för hela slanten. Fröken ska skaka rumpa som aldrig förr. Härliga tider. Pole dancing, smaka på det!

Jävla skit. Jag har -73 kronor på kontot och i morgon ska lånen dras. Jag måste alltså be pappa om pengar. Jag hatar att be pappa om pengar. Jag hugger hellre av mig armen än ber pappa om pengar.

Pappa jag behöver låna pengar.

Nu känner jag mig sådär allmänt förvirrad igen. Lite mer som mitt vanliga jag alltså. Jag har kommit helt ur spår den här veckan. Det är bara att bita ihop och köra alla klasser som vanligt, men när som helst kommer näringsbristen slå till och jag kommer sitta och grina med munsår och stripigt hår. Måste äta mat.

Styrde upp en ordentlig försäkring så jag bombsäkert kan åka iväg i vår. Jag fick ett melt down igår när jag fick ett mail om att sjuklingar som jag kan ha problem med att få försäkring men nu är det kirrat.
I morgon eller på fredag får jag veta destination. Jag vet inte vad jag hoppas på, men inte Turkiet eller Cypern. Endast grundat på fördomar och gamla flammor.

Nu ska jag roa mig med Samantha Who. Night.

I sleep with windows open, I sleep with eyes wide

"Hej Sofia, Förstår att du är otålig och vill veta om du får resa ut till sommaren och i så fall vart."

Inte riktigt vad jag ville höra. Helt plötsligt är allt osäkert. Inte okej.

Ja, lördagkvällen blev lyckad. Söderhäng och hångel. Jag vaknade med rödsprängda ögon och kattallergi i söndags. Hade hellre träffat en kille med barn än med katt men nu är det som det är.

Veckan blir relativt lugn. Mina PT-kunder har åkt till Thailand och jag får inte ta på mig fler eftersom jag ska sluta. Fab för en slacker som jag.
På träningsfronten blir det dock hysteri. Konvent i helgen och squash på torsdag, plus mina fem fasta klasser = 13 timmar träning. Jag kommer vara paj på söndag kväll.

Annars hoppas jag mest på mys. Och att katten trillar av pinn.

Jag är så jävla pepp för kvällen!

min dröm är din

Jag ligger i soffan och lyssnar på Kent. Det känns lite lite när jag lyssnar på Kent. Jag blir så där skönt sorgsen och det värker i bröstet. Fullständigt och komplett emo, jag vet. Men jag har accepterat att jag har en välutvecklad emo-gen och det är dags att ni gör det också (H och Vic!)

Jag har mailkonverserat med C. Därav behovet av självömkan och destruktiv sorg i bröstet. Jag saknar honom. Jag har hävdat motsatsen men det var bara lögn och självförsvar. Och nu saknar jag honom ännu mer.

Kent - Kevlarsjäl

Jag har haft en grym dag. Min kund ringde och bokade av tio minuter innan avtalad tid, vilket inte är okej men skitsamma, jag får pröjs i alla fall. Var sysslolös på jobbet hela förmiddagen så jag utnämnde mig själv till proffsfikare och stämningshöjare. Har druckit mängder med kaffe och diskuterat allt från framtidsångest till personlig utveckling. Det var kul. Det finns många bra människor på mitt jobb och jag fick en känsla av vad jag kanske kan tänka mig att jobba med när jag blir stor.
Min sista PT-kund var ljuvlig. Jag ger honom energi och han ger det dubbla tillbaka. Jag älskar sånt. Det växer jag av.

Ikväll är jag ledig och det är så skönt. Inga ångestmoln i sikte. Jag har inga borden eller måsten. Hurra. Dessutom är det budgivning på min lägenhet. Och jag har sovmorgon i morgon. Sweet lord hallelujah.

Idag har jag inte fått någonting gjort och det är riktigt illa. Har en kostrådgivning i morgon och är helt jävla oförberedd. Jag är hopplös! Kass på riktigt!
Fake it 'til you make it börjar bli lite väl uttjatat och det kan inte gå bra varje gång. Jag är livrädd att nån ska komma på hur fake jag faktiskt är. Jag kan egentligen ingenting, jag låtsas bara. Sorry.

Håll tummarna att jag får fågelinfluensan eller liknande i natt så jag slipper. Alternativt att det går bra ändå. Håll hårt som fan hur som helst!

Tänk att få ha en sån där dag när man vaknar av sig själv, somnar om hur länge man vill och gör ingenting på hela jävla dagen. Jag har cravings efter en sån dag. Mjukisar i soffan och Day's of our lives.

11 dagar kvar tills jag får göra ingenting.

Nej, det blev ingen dejt och jag är cranky as hell. Handboll och middag med brorsan gick före. Jävligt onöjd. Jag har haft en dålig dag och har pms upp över öronen. Heja. Söndagar är som sämst när man jobbat helg.

Jag känner inte ens för att tröstäta. Helvete.

Förut bodde det ett getingbo i mitt huvud. Det surrade konstant och tankarna flög okontrollerat huller om buller. Nu är det helt plötsligt tyst. Getingarna har flugit ut och tagit kaoset med sig. Jag vet inte vad som är värst, surrandet eller tystnaden. Kaoset eller tomheten.
Jag känner mig avtrubbad och likgiltig, har svårt att ta in allt som händer.
Ändå så har jag huvudet långt över vattenytan, skrattar och är glad allt som oftast. Jag gör roliga saker och dom tråkiga sakerna är inte lika tråkiga längre.

Det kanske är så här det ska vara. Bortdomnat. Normalt. Lagom. Mellanmjölk.

Ikväll har jag spelat rockband med mina nya och snart före detta arbetskamrater. Jag sjöng alla låtar. Det var kul. Snart ska jag på begravning men i morgon ska jag på dejt. Det svänger.

Good night my friends. Bon nuit.

Min morfar dog idag. Jag försöker smälta det, känna något, men det gör jag inte. Jag är typ död inombords. Förut kände jag alldeles för mycket, så jag fick piller... nu känner jag ingenting längre. Men lite ledsen är jag. Tror jag. Jag känner inte igen mig själv, mycket förvirrande.

Jag vill inte jobba i helgen. Jag vill bara mysa.

Jag är helt slut som artist. Veckan är inte ens över och jag känner mig utbränd. Hysteriskt tempo för en notorisk slacker. Hur ska det här gå egentligen?! Tacka fan för att jag ska dra iväg igen. Skulle aldrig orka mig igenom det här om jag inte visste att det tog slut nån gång.

Får veta i morgon eller i början på nästa veckan vart jag ska ta vägen. Spännande.

Det jobbigaste blir att säga upp mig på mitt nya jobb där jag av någon anledning blivit hysteriskt poppis. They love me och vill ha mig där jämt. Trist för er, för jag drar snart. Men jag har inte sagt nåt än.. jag skjuter på det in i det sista. Min populäritet kommer ju sjunka fort som attan. Usch. Jag hatar att säga upp mig. Stämningen blir alltid så spänd efteråt.

Nu ska jag lägga mig i soffan med en skål gulasch.

Ciao

Jag fryser, mår illa och har ont i hela kroppen. Det skulle kunna vara influensan men det är bara klassisk nervositet och träningsvärk. Jag har ingen lust alls att åka iväg och axla PT-rollen för första gången, bye bye PT-oskulden.
Jag vet att det kommer gå bra men jag har en gigantisk klump i magen ändå. Jag brukar inte bli nervös, vet inte hur jag ska hantera det. Grottmänniskan i mig vill fly, alternativt spela död under närmaste täcke men det går ju inte. Det är bara att pallra sig iväg. Korsa fingrar och håll tummar, nu kör vi!

I was drunk as a skunk

Jag är helt slut. Funderar seriöst på att gå å lägga mig. Kickstartade terminen med två pass, jag kommer förmodligen ha ont ont ont i kroppen i morgon, fjösa går bara inte.
Min första PT-kund ringde idag. Vi har PT-dejt i morgon. Gissa hur förberedd jag är. Jag borde göra upplägg, träningsplanering och övningar (plus alternativa övningar). Men jag orkar inte tänka. Jag ska krypa ner i sängen med en bok istället.

Har jag sagt att "fake it 'til you make it" är mitt motto i livet. Då behöver man aldrig förbereda sig. Skitbra. Typ.

Jag vet att julen är tvärslut. Men jag kan inte sluta lyssna på den här:
The Hives & Cyndi Lauper - A Christmas Duel

Jag önskar mig lite känsla för planering. Jag är hopplös när det gäller sånt. Det är tamejfan alltid kvällen före, eller som nu, två timmar före. Inte okej. Har ett pass om två timmar å jag har inte satt rörelserna. Okej att jag är bra, men så bra är jag inte att jag kan fejka ihop en klass bara på känsla. Det blir aldrig riktigt bra. Ångest. Styr upp mig!

shining through

Jag plockade vuxenpoäng igår genom att gå hem i tid. Första gången någonsin fröken går hem först av alla. Världsklass. Jag håller mig alltså fortfarande på mattan, trots diverse helrör och fritt fram för spritfrosseri. Kvällen var kul men huvudnumret uteblev och jag skulle blåljuga om jag påstod att jag inte blev besviken.

Alla pikar mig om mina magfjärilar. Det är tydligen gulligull att isdrottningen återigen har börjat smälta. Jag tycker det är skitjobbigt. Fegskiten i mig vill hellre fortsätta frysa och sörja förlorade kärlekar, inte fylla på med nya. Jag är så jävla skraj.

Ane Brun - True Colours

Klart jag fick jobbet.

breaking it up before it's on

Jag sitter i skiten. Ni vet det där vidriga tillståndet med fjärilar i magen och hjärtstillestånd på grund av uteblivna sms. Jag har precis andats ut för första gången på 24 timmar. Ja, mobilen plingade precis å han svarade tillslut. Ibland är jag för jävla brudig.

Lykke Li (Familjen remix) - Breaking it up

outside the words

Idag har jag rört på mig. Kors in the fucking tak, men vad gör man inte för pengar? Fröken PT kommer få en tung start om hon inte brassar på med träningen pronto. Nästa vecka börjar slitet, minst fyra klasser i veckan. Heja. Konditionen är som bortblåst och nån muskel har jag inte sett på länge. Hur blev det så här? Hyggligt slimmad men endast genom självsvält. Bra där kostrådgivarn. Motivera mera!

I morgon fyller syster 21, happy b-day! Just for you:

Annie Lennox - No more I love you's

if you don't want me set me free

På fredag ska jag på arbetsintervju. Jag har varit toktaggad fram tills just nu. Jag vill ju alltid bort och bortomlands är just var det här jobbet är. Det kan bli jättekul, varmt och skönt. Start i april, mål i november. Perfekt.

Men.

Nu vet jag inte längre. Kanske dags att komma på plats, etablera sig lite på marknaden och sluta fly. Jag har en fullspäckad jobbvår och jag hatar att sätta folk på pottkanten. Det är precis vad man gör när man drar mitt i terminen.

Jag blir tokig. Alla dessa beslut som ska tas.

The Clash - Should I stay or should I go

give me some light

Det här med fjärilar i magen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag äter glass och lyssnar på deppmusik och hoppas att dom ska ligga still. Lite kul är det, men mest läskigt.

The Verve - Sit and wonder

...

Man skulle kunna tro att fröken skulle vara trött när hon ramlar in så här strax innan sju, årets första morgon, men så är icke fallet. Nykter dessutom, bör tilläggas. Jag höll mig på mattan, relativt. Lite vitt vin har jag fått i mig men jag är ju faktiskt vid medvetande, alltså typ nykter.

Nyårsfirandet började lite tamt med att Carro och jag bjöd in oss på middag hos mina föräldrar. Det var trivsamt, jag drack ramlösa och blev proppmätt.
Lite piff och lull-lull senare var vi på fest på söder. En sån där fest som i början känns trevlig men ljummen och som senare blir ett hejdundrande party. Det blev en hel del dans men eftersom fröken höll sig på mattan blev det mest soffmys och intressanta diskussioner med en Z från Fredhäll.
Jag har kramp i skrattmusklerna och kommer somna med ett léende på läpparna.

Det är så året börjar.

För övrigt tappade jag rösten strax efter tolvslaget. Jag såg raketerna från Västerbron (raketer är btw ett väldigt överskattat fenomen) och kysste Carro på tolvslaget. Ganska oromantiskt men ändå.

Gott 2009!