Sex dagar till avfärd och jag hetsstrutsar som aldrig förr. Dygnsrytm existerar inte. Har kört på tabletter men effekten slår fel, jag sover djupt och drömlöst när jag väl sover men att somna in är ett projekt.
Vaknade klockan ett idag. Hade ställt klockan på elva men det sket den blanka fan i. Halv två skulle fröken vara hos doktorn. Jag övervägde att, liksom klockan, skita i allt men tog ett vuxet beslut och befann mig tjugo minuter senare på Akademiska sjukhuset. Ja, tio minuter för tidigt. Typiskt mig. Kan inte ens försova mig ordentligt.
Jag fick mina recept och intyg av en läkare med vårta på näsan. Det fanns inte så mycket att säga, dåliga värden som vanligt. Ja jo. Så går det när body and mind inte vill samarbeta.
Har tagit första spadtaget och packat ner fyra matskålar och nån tallrik. Sen tröttnade jag. I morgon kommer mamma och jag vet att jag kommer smälla av på alla sätt och vis men jag är ack så tacksam för att hon finns.
Nu har jag snart fått ner hela SATC-filmen och ska frossa i brudighet tills jag somnar, opreparerad denna gång.
Hello Saferide - 2006
(kanske världens gladaste depplåt.. i lovelovelove)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar