Det är mycket nu. Det bubblar hej vilt och snart kokar min relationskastrull över. Det kanske blir så när man varit borta ett år. Gamla, nya, fina, underbara och påtvingade, men framförallt efterlängtade relationer som skjutits på framtiden, faller över mig och alla vill ha tid. Och jag vill ge tid. Tid och hela mitt hjärta. Jag känner mig överväldigad.
Helgen kom och gick. Fullt ös. Bio med bästa. East med min andra bästa. Följt av en strålande vårdag, rosé på Norrmalmstorg med ett härligt sällskap. Födelsedagsfest i hooden. Lättsam drama, som alltid, när gamla vänner stöts och blöts.
Helgens tanketema har handlat om att nöja sig. Är det något som drabbar alla förr eller senare? Kommer även jag nöja mig med en medioker kille som jag funkar okej med?
Jag vill ju leva livet passionerat och fullt ut. Om jag nöjer mig kommer okej vara standard. Varför nöja sig med okej när det finns skitbra? Nej, jag får inte ihop det.
Men kanske kommer jag också dit, till ett läge där jag måste nöja mig för att få det jag i slutändan vill ha. Kanske. Men inte nu. Just nu tänker jag fortsätta sikta uppåt, framåt. Högt upp i det blå.
1 kommentar:
Jag tycker då inte man ska nöja sig, sikta på tills det är som man vill ha det. Bort med mediokert och tråkigt.
Skicka en kommentar