Vet inte var jag ska börja, har precis kommit hem från en helvetisk road trip tur och retur till Norrköping. Vi kom iväg i hyffsad tid efter lite strul om hur var och när vi skulle köpa färdkost. Det blev Willys i Tumba, mestadels på grund av att jag inte kan läsa skyltar och missade avfarten vid Södertälje-something.
Vi hann knappt lämna Stockholms län innan bilfan börjar tjuta och oljelampan blinkar. Jag får panik och tror att motorn ska skära sig och brinna upp men vi klarar oss såklart till närmsta bensinstation. Där konstaterar (?!) vi, såklart felaktikt, att vi förmodligen måste fylla på med olja. Inte omöjligt, så efter att fröken S någorlunda prickat det pyttelilla hålet med lagom mycket olja så är vi on the road igen.
Det tar inte ens tio minuter så tjuter och blinkar fanskapet igen. Jag svänger av vid nästa avfart och fyller på resten av oljan i bilen, det va ju kanske inte enough eller så. Hur ska jag veta? Jag är väl ingen jävla bilmeck heller!
Återigen sätter vi oss i bilen. Ja eller jag, rättare sagt, mina medpassagerare satt kvar i bilen för det är ju svinkallt ute. Gissa om oljelampan börjar blinka igen. Oh yes. Jag smäller av och ringer pappa som beordrar oss att stanna vid en mack och be om hjälp. Vi stannar på OKQ8 i Nyköping, helvetet på jorden. Där jobbar en liten ponytail-motherfucker-skitstövel-drygfanäckel som snäste av mig med att jag borde läsa instruktionsboken. I did och inser att vi har gjort en jättetabbe eftersom felet inte var oljenivån utan oljetrycket. Åfan! Då har vi tre problem.
1. Vi måste tömma biljen på olja.
2. Vi måste kirra oljetrycket.
3. Det är lördag och vi är i Nyköping på väg till Norrköping och ingen av oss kan nåt om bilar.
Ber återigen mister ponytail om hjälp och han frågar oss vad det är värt. Vad det är värt? Say what! Vi frågar vad han menar och han lägger till "ja, vad är det värt en kväll som denna?" Vi undrar om dom brukar ta pröjs för att hjälpa till och han svarar nej. Han har en attityd som en riktig jävla surpitt med en golfklubba uppkörd i röven och tillslut ger vi upp. Meddelar att vi kommer kontakta hans chef och åker till Statoil istället. Får inte tag i nån verkstad så det slutar med att vi lämnar vraket där och rattar vidare med en hyrbil. Inte hela världen, men stämningen dog lite med surpitten. Vi funderar lite på att kontakta skatteverket för det är väl inte ok att erbjuda svartjobb när man jobbar på OKQ8, eller? Han ska få fan i alla fall!
Vi kom till Norrköping, mot alla odds och konsterten var bra, inte mindblowing men bra. Kent är alltid Kent.
Hem igen då. Jag var attack-kissnödig och fick kissa på en skogsväg för vi irrade lite. Vi forsatte spåna på hur vi ska hämnas på ponytailpitten, om skatteverket är tillräckligt eller om vi ska skicka en låda bajs också. Well... vi får se.
Hann precis lämna av första passageraren när hyrbilen börjar tjuta. Whattefuck! Vi får tydligen inte ur handbromsen. Trots att den är så långt ner som möjligt tjuter det och blinkar hejvilt. Vi bryter ihop. Skratta eller gråta. Kör till närmsta Statoilmack och frågar vad vi ska göra. "Öh, jag vet inte... jag jobbar natt och kan ingenting"... för jag är helt jävla värdelös typ. Suck. Hur bad car-kharma kan man ha? Jag ska banne mig aldrig köpa bil! Hysteriskt.
Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon måste jag upp tidigt för att lämna hyrbilen och eventuellt bogsera vraket från Nyköping. Fy fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar