Förra veckan ringde tjugonionittonåringen och störde min skönhetssömn. I dag sprang jag på honom på T-centralen. No good. Jag dissade honom i december och vi har inte hörts sen dess, tills nu. Han är snäll men menlös, fruktansvärt tråkig. Varför springer man bara ihop med folk man absolut inte vill träffa? Vi hade ingenting att säga, det har han iofs aldrig, jag ville bara att han skulle lösas upp och försvinna så jag förevigt slipper honom.
Snäll men menlös kommer aldrig fungera, inte ens om man kommer med pizza när jag är sjuk. Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar